Det var en nervös måndag. Jag stod hela morgonen och föreläste om assonanser, metaforer, besjälning, anaforer och allitterationer. Vi försökte att hitta djupet i lyrik av Fredrik Lindström och Sonja Åkesson. Vi diskuterade vad en känslomänniska är och om man måste vara det för att lyrik ska bli begripligt. Hur hittar man ner på djupet i poesi?
Hur hittar man ner i djupet i sig själv? Hur förstår man vad man ska gå genom innan klockan slår för lunch? Man gör inte det. Man kan inte få in det. Jag kan inte förstå. Jag står där framför mina elever och försöker att hålla i en lektion. Är tydligen underhållande, för de skrattar åt mig. Med mig, kanske snarare. Jag har inte möjligheten att vara närvarnade och då blir jag antagligen underhållande.
Jag står där och pratar om lyrik samtidigt som jag i tanken är på väg till sjukhusets fertilitetsenhet för att få samtala med en läkare om vår framtid. Om framtiden som tre. Vad betyder då lite lyrik? Ganska mycket, egentligen. Lyriken är fokuserad på att nå den inre känslan. Den som hela denna resa kommer att påverka. Det går i ett.
Vi var på plats i god tid, som vanligt, och satt och väntade på att bli hämtade av en läkare. Vi sa inte mycket. Bara väntade. Den manliga läkaren kom och hämtade oss för att visa in oss i ett litet rum. Jag är förvånad över hur de tar emot sina patienter. Det är på något sätt ett rum som inte uppfyller sitt syfte. Dessutom satt han vid ett fönster där solen lyste in rakt på honom. Ett litet rum med två stolar och ett bord framför en skrivbordsstol med hjul. Där sitter han. Hm...
Han startade upp mitt i samtalet. Eller snarare så att han glömde prologen. Det var som om jag missade de första tio replikerna och vaknade upp en bit in i samtalet. Helt knäppt. Jag förstår nu hur det är att vara helt fokuserad på vad en människa säger och inse att jag missar en massa information.
Vad har vi då förstått? Jo, det finns ett negativt besked av proverna och det är att jag har nedsatt äggproduktion. Den ligger inom det normala, men i nedre kanten. Det är alltså inte så väldigt negativt, men ändå något att ta i beaktande. Förutom det så finns det inget som förklarar varför vi inte har lyckats med att få mig gravid. Det gör också att de inte riktigt vet hur de ska råda oss. Det är antingen eller.
Vi bestämde oss att göra som vi redan hade pratat ihop oss om. Vi ska göra insemination Det får bli det först och sedan får vi gå över till provrörsbefruktning. Vi får sex gånger på oss och hoppas på att det ska räcka för oss. Provrörsbefrukting är det så mycket om och kring, så vi hoppas att det ska räcka. Men det kan nog bero på att vi just nu är väldigt förhoppningsfulla. För mycket antagligen, men vi har givit oss tillåtelse att vara det. Förväntansfulla.
På torsdag ska jag på ultraljud och se när ägglossningen kommer att ligga. Antaglien blir det på söndag, men vi hoppas på måndag. I så fall kommer första inseminationen ske då. Det innebär att vi då kommer att vara på väg. Helt otroligt så fort allt går nu. På måndag. Tur att jag inte har någon lektion innan då. Bara en förmiddag ihop med kollegan på en ganska tom skola. Tack och lov. Men det är då. Först ska vi se hur torsdagen blir.
Djupa andetag. Djupa. Andetag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar