söndag 17 januari 2010

Hon kom idag

Jag fick den idag. En dag för sent. Visste att den skulle komma. Visste att den dagen hon skulle knacka på dörren så skulle jag öppna och släppa in henne med blicken i backen. Blunda. Känna henne kliva förbi och slå mig hört i magen med vänster hand. Rakt in i hålet. Rakt in i det ekande hålet. Jag skulle öppna ögonen av ren kramp och se slutet på det röda släpet glida över trösken.

Hon kom idag. En dag för sent, men jag har sett henne i några dagar. Sett henne gå omkring i trädgården. Nynnande. Hon knackade på tidigt i morse och jag gick ner och öppnade. Jag stod där med blicken i backen och tårar i ögonen. Stod med handen på handtaget och kände vinden ta tag i hudens värme.

Hej...

Inget svar. Ingen kontakt. Bara går förbi mig och slår mig hårt i magen. Så hårt. Tror att jag även hörde skrattet. Skrattet mellan tänderna. Jag stänger dörren igen efter det sista av släpet. Jag vet att om en vecka får jag slänga ut henne igen. Om en vecka är hon utan kraft och jag kan tvinga henne tillbaka. Ut i kylan.Ge mig en vecka. Så länge får jag följa hennes önskan. Gå med krampen. Känna liv rinna ur mig. Kämpa med värken i rygg, bäcken och ben. Känna svullnad och den motbjudande känslan inför mig själv. Men om en vecka. Då jävlar! Då ska du ut!

1 kommentar: