Livet rullar på

Idag har jag startat en ny termin. Jag är lärare på Komvux och undervisar i svenska. Älskar språk, litteratur, film, teater. Älskar att undervisa. Det är konstigt att en hel dag vara så upptagen i att registrera elever att jag inte hinner tänka på mig själv. Le. Vara trevlig. Skratta. Förklara. Puffa.Det är livet. Eller? Är det så man gör genom hela livet? Jag vet inte riktigt.

Idag var det en sådan dag och jag sitter här helt slut och undrar om det egentligen är detta som är meningen. Ska jag resten av livet entusiasmera människor till att läsa och skriva? Ska jag underhålla dem på lektioner och framföra monologer från antiken. Prata om Strindberg och Beckett. Hamna i djupa diskussioner om Defoe och Swift. Fundera över språkets utveckling. Sociolekter. Alltid, samma sak. Om och om igen. Nej, jag vill inte det.

Jag vill starta upp något nytt denna termin. Den är avgörande på något vis. Innan jag ens kommit igång med året så vet jag att det kommer att bli ett avgörande år. Det är dessutom svart eller vitt. Tänk att en så viktig och avgörande sak i livet är så utan gråa nyanser. Man är kapabel, eller inte kapabel att bli med barn. Punkt. Så vad händer sedan?