Den dagen

Nu är dagen här. Den första. Den som ska dra igång allt. Den som ska göra saker som påverkar resterande dagar. Ändå. Ändå ser jag ut genom fönstret och jag ser ingen skillnad. De flaggar inte. Det är mulet och regn i luften. Fågelsången är inte extra hög eller extra vacker. Den smutsiga snön ligger kvar i sina drivor. Bilarna har inga extra glada färgnyanser. De tutar inte ens. Det verkar vara en helt vanlig dag. Jag sitter ju här och rättar texter, som alltid.

Har jag tagit fel på dag? Är det inte idag? Är det inte den dagen idag, som vi väntat på? Jo, men den är det för oss. För vårt liv. I vår vardag är detta en flaggdag. En dag då det är helt okej att äta en extra chokladbit. Det kan du med få göra. Fira vår dag. Den är ju slut till kvällen. Så varför inte börja redan nu? Räkna ner, vet jag. Klockan tolv är det dags. Första dagen på resten av alla dagar börjar då. Samtidigt som det avslutar alla dagar som vi har avklarat. Mittpunkt. Iallafall idag.