Skapar och skakar

I morgon är det dags. I morgon ska det avgöras. Men det är inte upp till mig att bestämma. Det är upp till andra. De ska avgöra hur det ska bli för oss. En första träff. Ett första steg. Jag sitter på jobbet och gråter. I morse hade jag ett fullkomligt raseri och rev ner stolar och kläder. Jag klarar inte tillvaro utan kontroll. Jag måste kontrollera mitt liv. Det omkring mig. Det som påverkar mig. Kontroll. Nu har jag ingen. Jag sitter här och väntar på att andra ska ta besluten om min framtid. Jag skakar av vetskapen om att inte längre på skapa mitt eget liv. Det är inte upp till mig. I morgon eftermiddag kan jag vara lyckligt euforisk, eller redo för psyket. Ytterligheter, men vetskapen om att det inte finns någon gråzon gör att händerna skakar på mig. Jag får inte bestämma. Varför?I morgon. Det är bara en dag efter idag, men ändå. I morgon.