Jag står i värmen på soldäcket. Om jag sträcker på mig och ställer mig på tå, så kan jag se över syrénhäcken. Se landskapet som sträcker ut sig där på andra sidan. De vackra färgerna, vindens mjuka rörelse, skiftningarna i säden, de stora långsträckta träden. Jag kan se det. Om jag sträcker mig upp på tå.
Men på den sidan jag står är det skuggor, mossa, trångt, envist knottrigt. Under fötterna är trä varmt och huden får sin del av solens bjudning. Men ändå. Jag måste sträcka på mig. Jag måste se det som är på andra sidan. Det är dit jag vill. Det är det jag vill ha. Det som alla andra har fått.
Jag vet bara inte hur jag ska ta mig dit. Jag vet inte om jag måste gå runt, trycka mig genom, gräva mig fram. Kanske jag måste hoppa? Jag vill dit och jag vill ha med mig maken. Nå den där andra sidan och få se en ny vackrare horisont. Få se att jag har fler möjligheter. Att jag kan få välja framtid.
Jag sätter mig igen, bredvid maken, på denna sida om häcken. På vår sida. Sträcker fram glaset och får mer att svälja ner sorgen med. Ler. Får ett leende tillbaka. Han lutar sig fram över sin roman igen och verkar försvinna. Men så säger han: "Vi kommer vidare. Så småningom. Det är inte över för att det står still just nu. Vi ska lyckas, vet du Mia. Vi ska lyckas."
Jag sväljer och säger inget. Bara super in orden. Försöker verkligen tro på dem. Tro. Inte hoppas. Tro på dem.
Våga tro. Din man är klok!
SvaraRaderaDet är fint att vara två om det hela ändå. Då kan man turas om att bära den där tron.
SvaraRaderaJag har läst lite mer på din blogg nu om era inseminationer. Det är intressant att läsa om hur det går till, men också ledsamt att det är så plågsamt. När vi tog kontakt med fertilitetskliniken trodde vi också att vi skulle kunna få hjälp med insemination, eftersom vårt problem bl a är att min man har svårt att få utlösning under samlag. Vi har faktiskt hela tiden försökt mha heminsemination och förra sommaren funkade det otroligt nog och jag blev gravid. Men jag fick sedan missfall i vecka 13, det var väldigt jobbigt på alla sätt.
SvaraRaderaHursomhelst, vår fertilitetsutredning visade att det stora felet låg hos mig (slut på äggreserven) och då var det liksom ingen idé med insemination på klinik. Men nu när vi lite halvhjärtat försöker därhemma fortfarande så är det med insemination. Om vi åtminstone en gång kunde lyckas mha Apotekets medicinspruta 5 ml, så kommer ni säkert att kunna lyckas med the real stuff! :-)
Det är väldigt kul och intressant att få svar på mina inlägg. Jag sitter som fastklistrad och läser ditt inlägg, Hedda. Det är skönt och sorgligt att läsa det. Önskar att även ni skulle få lyckas, men livet är som det är. Visst?
SvaraRaderaSå ni gör det hemma med spruta? Tanken slog oss, men Fertiliteten sa att det inte gick. De verkar vara aningen okunniga, i många avseenden. Jag måste så klart undersöka denna spruta och försöka mig på att öka på möjligheterna. Tack för orden och jag hoppas att det ska gå bra för er! Berätta gärna, om du vill!
Mia
Hej Mia,
SvaraRaderaJag vet ju inte om det skulle öka era chanser att bli gravida, eftersom jag inte är insatt i hur ert problem ser ut riktigt. Men eftersom min man har svårt med utlösningen är heminsemination det enda sättet för oss. För att bli lite detaljerad, så får han s a s hjälpa sig själv lite under tiden vi har sex. Hoppas du inte misstycker angående detaljerna, men det kan vara bra att beskriva tydligt... ;-) Satsen kan han ju lägga på min kropp t ex. Sedan suger jag upp den mha sprutan. (En 5 ml från Apoteket som man får fila bort kanterna på.) Och sedan får jag förstås föra upp sprutan på rätt ställe och tömma den. Det viktiga är som jag förstår det att sperman inte hinner kallna.
Många lesbiska par som genomför heminsemination med känd donator gör på det här sättet, jag fick tips om det på nätet.
Och att det inte skulle fungera - för oss funkade det på första försöket förra sommaren. När jag väl hade förstått att vi kunde göra så. Jag tror att chanserna är ungefär som vid ett vanligt samlag. Att jag sedan fick missfall i vecka 13, det ska inte ha berott på detta, enligt barnmorskan. Och att det inte har funkat för oss efter detta, det beror väl på min dåliga fertilitet antar jag.
Detta kanske inte alls är av nytta för er, men kanske för någon annan som läser inlägget.. ;-)
Då har jag införskaffat sprutan och det är bara att invänta omslaget. Tack för tipset. Jag hoppas att det kommer att bli hela ovärderligt! Hoppas att det jag skriver kan ge lika mycket tillbaka på något plan!
SvaraRaderaMia
Lycka till! :-) Om du undrar något mer kring detta, fråga gärna igen.
SvaraRaderaDu skriver så bra, det är alltid spännande att se dina inlägg!
Trots att det inte är aktuellt för oss så var detta intressant information för mig. Kix
SvaraRaderaOch jag håller alla tummar i världen, för dig Mia, men också för er andra!
SvaraRaderaKram S