Det tog stopp. Igår började det mitt på dagen och det bara fortsätter. Det började med en liten färgskiftning och sedan blev det tydligare och tydligare. Till slut gick det inte att blunda för. Blödning. Jag har nu sedan igår haft blödningar. Det blir mer och mer för varje timme som går. Till en början var det bara litegrann, men nu går det inte att blunda för det längre.
Jag har fått min mens.
Det är otroligt vad man kan gråta. Inse att det inte kommer att ta stopp. Det bara fortsätter och fortsätter. Vaknade gång på gång i natt och började gråta direkt. Klev upp för att ta mig till jobbet, men fick inse att det inte var att tänka på. Jag klarade det inte. Ögonen är så svullna så jag knappt ser. Kroppen går fram och tillbaka i slowmotion. Jag kan inte tänka på något annat än vad detta betyder. Över.
Det är över för den här gången, också. Igen. Jag borde vara van, men inte. Det är värre än det varit någon gång tidigare. Över. Det är kopplat till en känsla av fullkomlig förtvivlan denna gång. Ren och skär smärta.
Jag har fått min mens. Igen.
Man blir inte van. Det gör minst lika ont varje gång, om inte ondare. Jag beklagar verkligen att det inte gick längre än hit. Att det tog slut istället för att börja. Tillåt er att sörja och ta hand om varandra.
SvaraRaderaÅh vad ledsamt. :( Förstår att du är fruktansvärt ledsen. Tillåt dig att sörja, man kan som sagt aldrig bli van...
SvaraRaderaBeklagar:(
SvaraRaderaJag beklagar verkligen. Det finns egentligen inga ord.
SvaraRadera