Isolering

Det är söndag kväll och jag har precis varit och spelat teater. Jag skulle avgöra om jag under nästa termin vill arbeta med en uppsättning som regissör. Jag skrev manuset för många år sedan nu, men de har inte lyckats få till produktionen. Nu har alla pusselbitar fallit på plats och jag kikade in ensemblen i kväll. Bestämde mig för att köra när jag insåg att de var rätt okej, att jag fortfarande gillar manus och att de var villiga att betala mig bra för det.

Så till våren blir det teater för rätt många timmar i veckan. Jag ser fram emot det med blandad förtjusning. Sedan vi drog igång fertilitet har jag gjort två stora produktioner. Jag har minnen av att jag under dagen har gjort insemination och på kvällen stått och regisserat. Att någon av mina skådisar tycker att jag är lite disträ. Jag har minnen av att ha fått mensen igen och timmen, gråtit floder på toaletten och senare stått på scenen och underhållit i improvisationer. Jag ha minnen av att ha repat under en hel dag och varje gång en mobil har ringt, så har jag varit övertygad om att en befruktning av ägg inte fungerat.

Jag har väldigt många minnen kopplat mellan teater och fertilitet. I vår kommer det att ske igen. En av de största produktionerna på länge ska genomföras. Jag håller i trådarna och leder så där tjugofem personer åt rätt håll. Jag kommer att lära känna helt nya människor, dra upp gamla kontakter igen och få fortsätta på de som redan finns. Samtidigt kommer jag göra den sista provrörsbefruktningen och sedan se hur våra försök att bli en familj försvinna in i en produktionshetta.

Nej, den befruktning jag nu går och bär på har inte misslyckats ännu. Inte ännu, som vi vet. Jag ska få mensen i veckan och sedan göra en test. Mensen kommer att komma först och sedan måste vi göra ett gravtest ändå. Det måste vara den värsta tortyr man kan utsätta min själ för. Tvinga mig till gravtest samtidigt som blodet rinner ur mig.

Men det är några dagar fram till dess och jag ser verkligen att tiden mellan återföring och nu har varit så väldigt bra. Förvånande bra. Jag har mått bättre än på länge. Inga sorger bara för några dagar. Jag ser tillbaka på dem och njuter. För det måste jag. Se dem för vad de är. Några dagar i total isolering.