Bara andas...

Stegen till brevlådan har varit långa. Stegen har tagit emot. Posten. Varför ska besked komma med posten. Är det inte medeltida? Men så ska det vara. Posten. Besked med posten. Det kommer att komma som ett besked på posten.

Varje gång jag går dit så hoppas jag och våndas. Är det dags nu. Stå öga mot öga med sanningen på ett papper. Avgörande. Jag funderar på vart det är bäst att stå för att ta emot beskedet. Jag vill inte ha fler platser där minnen står kvar och väntar på att tränga sig på. Vill inte fylla mig med fler nederlag.

Så kommer jag till lådan denna soliga dag och där ligger det. Ögat jag ska se in i. Det är ett kuvert med fönster. Ett litet fönster. Mitt namn i det. Alltid vänt till mig. Jag undrar varför? Varför vänder de sig till kvinnan? För att hon blir mest utsatt?

Jag ser på kuvertet. Undrar över det. Varför skickar de vissa brev i vanliga kuvert och andra i fönsterkuvert? Betyder det något som jag inte förstår. Ska detta säga mig något? Jag drar in luften och vänder på det. Öppnar med händer som känns stela. Frusna. Drar fram papper och vänder på det.

"Bästa Maria och Andreas!" Ok...? Hur låter det? Jag borde veta. Jag undervisar om språkets uttryck hela dagarna. Just precis, och därför vet jag att det inte betyder mer än just det. "Bästa Maria och Andreas!" Jag kan inte annat än känna mig utesluten. Jag är inte Maria. Det är ingen som kallar mig för det. Jag är Mia. Det finns ingen Maria och Andreas.

Jaja, läs nu. Undanflykter. "Spermaprovet var helt normalt och proverna på serum-prolaktin var nu helt normala." Andas, så ska du se att du förstår vad som står där. Normalt. Inget ovanligt. Normalt. Helt normalt. "Någon ytterligare utredning avseende detta behövs inte".

Jag måste blunda. Bara stå i solen och blunda. Slår upp ögonen och ser grannen komma i sin bil. Ler och vinkar. Andas. Det är bra svar. Bra information. Fantastisk information. Andas. "Nu ska vi diskutera behandlingsalternativ och planera för detta."

Huvudet skakar. Det far lite försiktigt från sida till sida. Det spänner över bröstet. Planera. Jag har planerat så väldigt länge. Men nu ska vi verkligen göra det. Planera! Det är dags. Det är på gång. Alla förutsättningar finns. Bara andas. Dra in luft. Andas lugnt och försiktigt. Visa Andreas. Visa honom brevet som kom på posten. Le mot honom.

Har ni Spotify? Lyssna på Muse och Uprising. Den har gått som ett mantra hela kvällen och jag kan inte sluta spela den. Den fyller det som far i kroppen. Tonen är rätt. Handklappen. Refrängen...

They will not force us

They will stop degrading us

They will not control us

We will be victorious

So come on