Ett streck

Då har vi testat och avslutat den första menscykeln i vårt nya liv. Vi har gjort det första graviditetstestet. Vi kom hem ganska trötta idag. Jag har gått och mått allmänt illa under några dagar och maken har varit i Stockholm under dagen. Det blev en tidig morgon och dessutom är det fredag. Vi bestämde att, trots att alla tecken sa det motsatta, så skulle vi göra ett test. Graviditetstest.

Det är förvånande lätt att upptäcka om man är gravid eller inte. Det borde inte vara så enkelt. Ett under av den sorten borde vara en längre procedur att få svar på. Likadant som att det borde ta längre tid att inseminera. Det går också förvånande fort. Livet tar en vändning. Det kan vara ett nytt liv, ett helt nytt liv, som skapas och det är över på några minuter. Är det inte underligt?

Någonstans i djungeln av bloggar så läste jag om en kvinna som tyckte att de tre minuter man väntar för att få vetskap var oerhört långa. Jag måste säga att våra, denna gång, gick snabbt. Vi trodde ju ändå att vi visste. Det skulle bara bli ett streck. Det översta. Inget mer. Bara ett.

Vi låg på sängen under en filt och insåg att det skulle ta slut nu och om några minuter skulle en ny cykel ta sina första steg. Bara mensen kommer så. Bara den irriterande och avgörande mensen kan dra igång. Jag gick ner och fick mina tre droppar på plats. Återvände till maken och satt på sängkanten och väntade. "Det är negativt" sa han med säker röst. En sådan röst som man inte kan motsäga. Man hör att personen vet vad han pratar om.

Nere igen på är det så. Ett streck. Negativt. Ingen graviditet denna gång. Visst, det är ju helt sjukt att det skulle kunna gå första gången. Visst, det är ju sjukt att hoppas. Även det lilla. Men visst gör man det. Visst hoppas man att det ska bli positivt. En liten del av hjärtats puls hoppas. Nu ska jag vara ledsen ett litet tag. Ledsen över att det barn vi hade skapat inte ville komma. Sen ska jag ta nya tag. Börja om från början igen och denna gång vet jag vad jag har att vänta mig. Det är bara att vänta in mensen, ringa fertilitetsenheten och sedan räkna dagar. Elva stycken. Sedan är det dags igen. Nya förhoppningar. Men först, först ska jag tillåta mig att faktiskt bli ledsen. Ett litet tag...