Idag har jag för första gången fått möjlighet att prata om förändringen vi förhoppningsvis kommer att gå genom, med någon utanför vår tvåsamhet. Den praktiska förändringen alltså. Hur gör vi för att få in ett litet liv i vårt hem? Hur tänker vi ge det plats? Hur tänker vi kring det praktiska? Vi kanske ska bli tre. Det är en individ till, som ska ha sin plats att utvecklas och sprida sin personlighet. Hur ger vi barnet plats?
Det finns en skönhet att få berätta. En skönhet i att bara få sitta och säga de där orden högt utanför de egna fyra väggarna. Det är så få som vet om vad vi går genom. Ännu färre som antagligen förstår hur det är. Hur vi mår. Hur det påverkar allt. Allt omkring oss. Om vi så vill det eller inte. Det påverkar oss. Vi vet inte hur det kommer att sluta, men ändå måste vi se till att acklimatisera oss, som det så fint heter. Vi måste vara beredda på omvälvningen. För den kommer ju. Hur den än ser ut så kommer den.
Då är det så skönt att rent praktiskt få berätta hur vi tänker för någon utanför bubblan. Hur vi i våra sinnen flyttat omkring vårt hem, för att på bästa sätt släppa in en till. Vi bor stort med två hus och en ladugård på tomten, men vi har även bott in oss ordenligt. Två hus, men små. Den kloka kvinnan sa; "Visst, det är nio månader att förbereda sig, men om man mår dåligt under alla de månaderna. Hur ska man hinna med förberedelser då?" Hon vet vad hon pratar om...
Det var ett kärt samtal, som jag ska gå och tänka på ett tag. Sedan att det slutade med ett "Så på fredag ska du kissa på pinnen!" gör det inte mindre komiskt i all sin desperata nakenhet. Visst är det väl för komiskt ändå? Inte alla som får börja dagen med ett göra något så spännande. Tack snygging!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar