Väntan in i glömska

Vi har haft en väldigt skön och fokuserad påsk. Vi bestämde oss för att städa hela huset under helgen och det är vag vi har gjort. Städat, flyttat runt möbler, rensat ut skräp, ätit god mat, nallat i påskägget och gjort utflykter till Ikea och biosalongen. Vi har med mycket få ord och ännu färre tillfällen nämnt det vi går och väntar på. Inte medvetet. Det har bara blivit så.

De första fem dagarna efter inseminationen så var det inte mycket annat som upptog mina yttersta tankar. Det låg hela tiden och smakade på tungan. Det är så stort att få in, så det behövde ältas. Diskuteras. Funderas över. Vad betyder detta egentligen? Vad kommer det att sluta i? Jag gick där med fokus på livmoder och äggstockar. Hade ett evigt molande under några dagar, så det var svårt att inte fokusera på det. När väl molandet försvann så ramlade väntan mer och mer bort i glömska. Den guppade då och då upp till ytan, men låg oftast i skuggan precis under ytan.

Nu har det gått tio dagar sedan ingreppet och jag tycker att förvärk inför mens gör sitt intåg. Det gör mig varken ledsen eller glad. Det är bara som vi har förväntat oss. Efter att så länge försökt på egen hand så kan det inte ta vid en första insemination Det skulle vara som ett under och jag vill inte ha ett sådant under. Jag vill inte känna en sådan tacksamhet. Jag vill göra några inseminationer till och låta naturen ha sin gång, om man nu kan prata i de termerna när ingreppet är det mest kliniska jag upplevt. Jag vill bara inte ha tankar om att det är ett under.

Sedan är det nog en bra ingång för oss att ta det lite lugnt och vänja oss vid dessa ingrepp ett efter ett. Vänja oss och få det som en rutin under vissa delar av månaden. Så känns det nu. Men hur ska man kunna veta hur man ska tänka. Det kan gå sex inseminationer och inget resultat. Då kommer jag att svära över mina ord. Irritera mig över min enfald. Men nu ska jag jag låta en väntan gå in i glömska för att ta fram den igen om fem veckor. Under tiden ska jag plocka fram den andra väntan. Den på mensen, för den kommer att komma. Förr eller senare.