Den galna tiden

Det bara far omkring. Nya saker hela tiden. Den ena veckan är inte den andra lik. Det jobbigaste är att inte kunna planera. Inte veta. Inte kontrollera. Det är bara andra som bestämmer. Eller inte ens det. Det finns liksom ingen att ge sig på. Ingen att ifrågasätta. Fråga snällt. Bara följa med i det som sker, som ingen styr över.

Det är ju helt sjukt egentligen. Helt galet sjukt. Det finns ju inget att göra åt det. Inget att styra upp. Inget att planera. Allt styrs av min menscykel. Den bestämmer allt och är inte ens stor nog att ta hand om sig själv. Är det inte helt sjukt? Jag styrs av krafter som jag inte ens vet vad de består av. Inte undra på att jag skriker av frustration allt som oftast.

I går fick jag plötsligt ont i magen. Mensvärk. Jag har tre fyra dagar av tjugoåtta som jag inte går och har ont. Det är mensvärk, värk efter ingrepp, ägglossningsvärk, odefinierbar värk... värk. Tre fria dagar hade jag denna omgång. Tre. Det är ingen värk som kräver tabletter. Ingen värk som gör mig sängliggande eller som gör att jag inte kan fungera som vanligt. Det är en värk som letar sig in i huvudet och envisas med att hela tiden knacka på medvetandet.

Igår fick jag ont igen. Härliga dagar var över, men varför kom det nu? Vad var det för värk? Den var som ingen annan. Underlig. Satt på fel ställe. Kändes fel. Gick hela dagen och undrade vad som var fel. Sträckte på mig. Sjönk ihop. Djupandning. Ingenting hjälpte. Fick förvånat inse att mensen för första gången på hur många år som helst, hade kommit fem dagar för tidigt. Nu undrar du nog vad det är med det? Varför jag reagerar.

Jag reagerar för att jag plötsligt tappat kontrollen över det, som jag sedan detta startade, har fått ha kontrollen över. Min menscykel. Det är vad vi har kunnat lita på. Min mens och dess dagar. Vi har kunnat räkna, planera, gissa kring vilka dagar... Nu. Allt är helt upp och ner. Fem dagar är som en månad. Det vänder på allt. Hela korthuset med planering är utspritt över hela undervåningen.

Vilsenheten är uppenbar. Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska genomföra det. Jag ringde till fertiliteten i morse och fick frågan om jag hade gjort graviditetstestet. Jag tror jag var tyst i flera sekunder. Det är så absurt. Jag har ju mens som far ur mig. Med det min önskade graviditet. Göra ett test? Kliniskt... Allt ska vara så kliniskt. I kväll måste jag alltså göra ett graviditetstest. Tack. Varför?

Deras gissning är att ingreppet vid inseminationen påverkade min menscykel, eller att det var ett väldigt tidigt missfall som drog igång det hela. Men igång är det. Nu har det bokats nya tider. Nya möjligheter. Det är dags att inta storhelgen nästa vecka. Planera upp en ny insemination, som inte går att planera. Är det inte sjukt?

Jo, det är så galet sjukt!