Så kom den

Morgonen blev ett snabbt besök på toaletten och se om det blivit något omslag. Men som jag väntade mig blev det en cirkel utan den lilla gubben. Livet går vidare. Jag låg en stund och bara andades och samlade mig. Kände efter hur kroppen reagerade. Ingenting, egentligen. Måste vara bra, antog jag, och gick vidare in i dagen.

Dagen fylldes med bilfärder och andrahandsaffärer. Roligt att leta efter nya saker att bära med mig hem. Nora är en vacker stad att bara gå omkring i lite, även om det regnar. Lite mat och sedan ge sig vidare. Hela tiden ligger det i bakhuvudet att omslag ska göras igen på kvällen. Mycket för att jag var rädd att glömma bort det. Låter det galet? Jag lever med detta på huden hela dagarna och ändå är jag inte säker på om jag kommer att komma ihåg att göra ett omslagstest. Jo, det är galet.

Saken är väl den att inget är annat än galet. Hela situationen. Allt. Galet. För att inte tappa bort att jag inte skulle få kissa på fyra timmar så satte jag mobilen på ringning. När det plötsligt börjar att larma vid 19 står jag helt förvånad. Vad ringer den för? Visst ja... Omslag. Nu får jag inte kissa på några timmar. Bara att gå och ladda. Så för en halvtimme slog det mig igen. Visst ja... omslaget... herregud... Hur seg i huvudet kan man bli?

Jag gick ner och försökte mig på att få igång den lilla testapparaten. Har ni koll på hur den ser ut? Jag lade upp en bild på den för några inlägg sedan. Den är rosa... Minns ni? Det är två delar som ska föras ihop. Sedan är det ett fönster att se instruktioner i och sedan resultatet. Kissa, doppa i 15 sekunder, vänta 20 sekunder på blinkning och sedan 3 minuter för att se en cirkel eller en smile. Blir väl sammanlagt några timmars väntan. Visst?

Jag var övertygad om att det skulle bli en cirkel. Jag var inte ens förväntansfull. Trodde inte ens att något skulle bli av. Men så, efter tre minuter - smile. Där satt han och log mot mig. Det var med stor förvåning jag stod över testet. Har jag omslag? Idag, nu... men...? Det är ju verkligen så ironiskt. Det finns två tillfällen i veckan när omslag inte passar. Fredag kväll och lördag morgon. Då kan de inte genomföra insemination. De kan inte ordna till sperma då. Det är två tillfällen. Två på en hel vecka. Jag prickar en av dem.

Ska man skratta eller gråta? Ja, det är frågan. I morgon ska jag ringa och fråga om det är så att man fryser in sperma färdigt och klart, eller om det ska göras efter upptining. Bara för att vara på den säkra sidan. Annars är det bara att lägga denna menscykel bakom oss och gå vidare i livet. Vidare in i nästa. Ja, herregud...