Man måste ibland. Man måste ta en paus. Lägga ifrån sig livet på dörrmattan och bara ge sig av. Jag gjorde det. Packade ihop mina saker för att klara Europa under två veckor och lämnade allt det som kunde förstöra det hemma. Dörrmattan är inte stor. Det blev att lägga på hög. Balansera det hela och sedan kliva över det och omsorgsfullt stänga dörren. Låsa. Ta väskorna utanför och packa in det i bilen. Bara åka. Fara iväg och låta allt ligga kvar där och samla damm.
Det gick. Jag lyckades fokusera på annat. Lyckades se Moseldalen, Paris, Grand Canyon, Franska rivieran, Milano, Alperna... Vi har till och med varit i länder som Lichtenstein, Luxemburg och Monaco. Avslutade med shopping i Lübeck. Tiden bara gick. Tankar om livet låg kvar på dörrmattan och lyckades ligga där tysta och stilla. Jag gick runt i nuet och upplevde Europa. Insåg hur litet livet egentligen är. Hur lite man ser och upplever under sin vardag.
Så kommer man hem. Öppnar dörren. Ser högen. Balanserad. Reda att plockas upp igen. Jag tog ett stort steg över det och vägrade. Inte idag. Kanske inte ens i morgon. Det får ligga där lite. Det kommer att komma en dag då jag plockar upp det igen. Men inte nu. Nu ska vi minnas annat. Komma ihåg det vi har varit med om och fokusera på det. Men sedan. En annan dag. Då ska jag plocka på mig allt i fickorna igen...
Tack för en fin blogg! Jag har stort utbyte av att läsa. Önskar dig lycka till framöver och kommer fortsätta att titta in.
SvaraRaderaDet gör mig väldigt glad. Meningen är att man ska hitta lite mening i allt det som innehåller meningslöshet. Tack!
SvaraRaderaMia