Det har gått fort, de senaste dagarna. Jag har gått med ovanligt mycket värk av ägglossning och vi har gjort vad vi har kunnat för att ta hand om den på bästa sätt. Precis, vi har fått till våra heminseminationer.Jag har inte tänkt att beskriva dem närmare, men bara säga att det rekommenderas. Det är en väldigt enkel och smärtfri procedur och det går snabbt att genomföra. Det ger också ett helt nytt inslag i relationen. Vi bedriver på något vis en operativ verksamhet.
Jo, jag vet att det låter aningen känslokallt och sterilt, men det är vad det är. I vårt fall. Vi har inte något sexakt, vi arbetar för att få fortplanta oss. Bara det och inget annat. Beröringen och känslan av närhet har helt andra tider på dygnet och ett helt annat utseende. Det har även så mycket mer tid i våra liv. Inseminationen är över på några minuter. Vi valde att göra så, för det passade oss bäst.
Så nu har vi fem heminseminationer bakom oss och det är bara att vänta. Vänta, ni vet. Ni som gått månad efter måndag, år efter år, mellan omslag och mens vet vad jag pratar om. Vi har en speciell väntan gemensam. Ni som inte har behövt det vet egentligen inte vad jag pratar om. Ni vet inte vad det innebär att gå varje vaken timme och känna efter. Gå och försöka att läsa av kroppens signaler. Vad känner jag nu? Vad var det där? Varför har jag ont så? Har jag känt så någon gång tidigare? Hur kommer jag reagera denna gång när mensen kommer?
Men ni har säkert andra stunder av väntan, som jag inte kan känna igen mig i. Vi är ju sådana. Vi människor. Vi har alla väntat, på något. Eller någon. Nu ska jag ta mig genom denna vecka av väntan och försöka att inte vända ut och in på kroppens signaler. Sen får vi se. Jag är inte hoppfull, men måste hela tiden tränga undan en förväntan.
Jag tror det kan vara helt rätt att separera sex från fortplantning, för relationens skull.
SvaraRaderaNär vi heminseminerar så råder det ju ingen osäkerhet kring vad det är vi håller på med! Det blir lätt lite klinisk, eftersom det är de där dropparna som är målet. Sex av andra skäl det har man hellre vid helt andra tidpunkter.
Hoppas det ska funka för er! Skönt att kunna få genomföra det i hemmets lugna vrå kanske, till skillnad från kliniken där man ska upp med benen i vädret...
Jag känner jag har frågor kring detta... osäker på om jag kan ställa dem här?
SvaraRaderaFråga du. Det är helt ok. Jag ska försöka svara. Vet jag inget svar, så kanske Hedda vet.
SvaraRaderaMia
Hej, snubblade in på din blogg. Skrev precis om detta i min blogg, att alla vi som väntar och har väntat ett tag känner och tänker ungefär samma saker. Mysigt att känna att det finns så många som vet vad man går igenom! Håller tummarna för er. Kram
SvaraRaderaDåså.. då frågar jag! :)
SvaraRaderaHur fylls behållaren? Kan man man vara säker på att man får med all sperma? Här länge kan sperman vara utanför kroppen utan att förstöras? När man därefter sprutar in sperman, är då behållaren lång nog att att "nå" ända fram?
Slutligen, tror du att detta är ett alternativ när man känner att vanligt sex inte känns bra då det enda man gör att att försöka tillverka barn?
Kram Kix
Tar mig friheten att svar dig Kix, eftersom jag har genomfört det här ett antal gånger! Runt 10 ggr tror jag.
SvaraRaderaSprutan fylls genom att man suger upp sperman med den, precis som med vilken annan vätska somhelst. Vi brukar försöka att suga in det som kommer först sist, eftersom det väl anses vara den mest "potenta" delen av satsen? ;)
Det blir förstås alltid någon droppe som inte kommer med i sprutan. Vet inte hur länge sperman kan vara utanför kroppen. Jfr med spermaprov som man kan göra hemma och sedan lämna in på klinik inom en timma om man håller det varmt.
Den spruta vi använder, 5 ml, är knappt 10 cm lång. Den ska förstås föras in så långt som möjligt.
Och ja, jag tror att detta kan vara ett bra alternativ för att separera själva kärleksakten med barnproduktionen.
Ser att jag behöver förtydliga mig. Har prövat i 10 cykler (x 5 c:a). Har alltså lyckats i EN av dessa cykler.
SvaraRaderaTack så hjärtligt för ditt svar Hedda.
SvaraRadera