Ibland kan det lilla vara så oerhört stort. Överdrivet stort. Leendet på läpparna blev så stort att det ser ut att stelna i sin bredd. Blev som masker. En var. Vad jag pratar om? Omslag. I kväll fick jag mitt omslag. Äntligen. Det lilla blir så stort.
Efter tio försök så tror vi inte på det. Det kommer inget omslag. Så här sen är jag aldrig. Pratar om morgondagen. Hur tar vi oss till platser? Vem tar bilen? Ska vi klippa gräset mer i år? Hur har dagen varit? Jag sitter samtidigt och siktar rätt och drar igång omslagsundersökningen. Roligt ord, visst? Omslagsundersökning. Kiss på pinne.
Mitt under prat om andra saker ser jag honom. Han ligger där på handfatet. Jag ser mig i spegeln. Ser på honom igen. Hör hur maken frågar något utanför dörren. Kliver ut med gubben i handen och ler. Maken står med ett glas bubbelvatten i sin hand. Smaksatt med lite funlight. "Vi måste väl bestämma om..." Han tystnar av mitt stela leende. Jag visar honom gubben.
Frysta leenden och ur munnen kommer gurglande skratt. Två clowner utan röd näsa. Ler. Dans på köksgolvet. Segerjubel. För ett omslag. Är det inte komiskt? Ett omslag vänder denna jobbiga och slitiga dag till en jubeldag. Vi har fått omslag. Det är dags. I morgon mitt på dagen ligger jag och blir inseminerad. Vi hoppas så in i natten. Hoppas och tror. På det iallafall. Sen får vi se. För det följs ju av samma sak, igen.
Väntan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar