Tar det sedan

Jag står inte still. Jag hinner inte. I korridoren idag stannade en lärare mig i farten och uppmanade mig att sakta in. Gick med honom några steg, men sedan gick det inte mer. "Hindrar jag dig nu?". Jag ler. Nej, då. Ler. Men jag måste vidare. Jag struntar i klackar. Kommer fortare fram utan dem. Det är premiär på föreställningen på torsdag. Det är fulla möten under dagar och jag jobbar över varje dag. Hittar inte tid att gå hem i tid. Inte förrän måsten från teatern tar över. Långa arbetsdagar. Långa.

Det är ju för en tid. På söndag är det klart. Måndag morgon kommer jag att ligga utslagen och inte orka röra mig, eller ja. Jag har möte på morgonen, så det blir ingen längre tid. Bara att ta sig upp. Oroar mig för den dagen. Att mensen kommer att vänta på sig i denna kropp är bara att vänta. Den är säkert framskjuten flera dagar. Den ska komma på lördag. Jag känner av den ibland, men inte mycket. Jag känner av illamående, men bara på ytan. Det kan lika gärna vara kroppen sätt att säga att jag måste dra ner på tempot.

Jag skjuter undan alla tankar på den. Måste stoppa den vid dörrkarmen och tvinga den att stå kvar där utanför. Be den. Den får inte plats nu med. Jag måste ta en sak i taget. Jobba heltid och sedan se till att bjuda på en riktigt enastående teaterföreställning. Fokusera på den och inte på allt det andra som far omkring i kroppen. Stötta mina skådisar och få dem att inse storheten i teater. Det är ju så. Storheter. Sedan släppa iväg dem på söndag kväll vidare i livet. Nöjda och belåtna.

Jag kommer hem och sätter mig i stolen. Ensam, eftersom maken är iväg under veckan. Inser att det nu bara är mensen kvar att vänta på. Sedan är allt tillbaka på noll igen. Minus. Jag ser fram emot nästa vecka med fasa. Tid att gråta alla de tårar som jag samlat på mig under veckor. Det ska bli skönt att släppa fram dem och oroande att ta emot ångesten som ligger och lurar under dem. Men först. Teatermörker. Ett mörker som inget annat. Mitt skapade teatermörker. Kan inte bli bättre. Sedan, är bara det. Sedan. Det tar jag sen.