En resa

I kväll startar en kortresa till London. Ta tåget till Stockholm, sova över och sedan flyg i morgon bitti. Jag ska åka med en av mina närmaste vänner. Även kollega, men det är bara ett plus. Vi ska på utbildning. Tre dagar i London. E-learning på schemat, och frånvaro. Bort från jobb och privatliv. Ska bli så väldigt skönt.

Väl nerpackat är alla mina sprutor, mediciner, vätskor... Även om jag ska iväg, så kommer jag inte ifrån det. Förhoppningsvis kommer alla nya intryck, sällskapet, tempot och äventyret att hindra mig från att känna en massa. Bara vara med om det som sker. Låta det ha sin gång, med sprutor i väskan...

När jag kommer hem så står IVF vid dörren. Måndag morgon ska vi se efter hur mina blåsor ser ut. Om de har något att erbjuda. Har de det, så är uttag av dem på onsdag och blir de sedan befruktade som de ska, så förs de tillbaka på fredag. En helt sjuk vecka. Helt vansinnig. Det kommer att vara svart eller vitt. Antingen har jag ägg och de går att befrukta eller så har jag det inte. Det är ingen gråzon. Svart. Vitt.

Jag ska göra vad jag kan för att hålla det på avstånd. Inte ge paniken utrymme. Jag ska kämpa för att hålla klumpen borta. Har varit hemma nu i någon timme och bara gråtit. Släppt på spärrar och låtit sorgerna rinna ur mig. Tömma sig lite. De kryper ju in i huden igen, men för en stund är de utanför och ger lite andrum. Lite.

Innan jag åker så måste jag få tacka för kommentarer och e-post om mitt förra inlägg. Det är så väldigt skönt att det är så pass många som kan känna igen sig och ge ytterligare ord på det jag upplever. Vi är inte ensamma. Bara ensamma i en gemenskap av barnlösa. Vi är de barnlösa. För att förstå hur det är, verkligen förstå vad vi känner bland barnlyckliga, så måste man ha varit där. Utan den erfarenheten förstår man inte. Förstår ingenting. Man måste ha stått utanför. Isolerad.

Tack för att ni alla förstår. Tack för era ord. Hoppas mina ger lika mycket gemenskap som era. De ger inte stöd och styrka. De kan inte det i ensamhet. Men de ger en gemenskap i barnlöshetens vagga.