Nya försök till framtid

Det snöade tre decimeter igår. På nyårsafton. Vi åkte några kilometer på skidor under förmiddagen och sedan kom den. Snön. Vi såg den ta tag i landskapet vid skymning och sedan när vi kom ut till tolvslaget och tände våra facklor, så var det fullt. Så fullt med nysnö. Både på marken och i luften. Vackert. Naturen är för vacker här uppe. Så perfekt.

Jag har nu kommit in igen efter en mil i fina spår med sol och blå himmel. Så vid bilen igen drar det ihop sig och nu faller det snö igen. Vädret skiftar snabbt här. Som känslorna och framtidstron. Det finns stora möjligheter att få tid till reflektion och funderingar när man bara ska framåt och framåt. Man hinner tänka både på det man inte vill, det man vill och det man måste. Tankarna far.

Vi har haft väldigt bra dagar här uppe. Tid att umgås, hitta tillbaka till oss och det vi är. Man tappar det så lätt på de vägar vi går på. Mycket av det min kurator har sagt kliver upp i mitt huvud vid tillfällen. Det känns konstigt att plocka in henne på detta ställe. Jag verkar ha något emot att skriva "min kurator säger att...". Jag vill inte hänvisa till någon annan. Jag vill stå för orden själv. Men det är väl någon sorts larvig inställning jag har.

Jag tror att det viktigast i de samtalen, kanske att jag ska kalla det så framöver, Samtalen. Det låter som ett bra epitet att använda sig av. Jag tror att det viktigaste med Samtalen är att jag får möjlighet att höra hur andra har det. Att det finns par som går på samma vägar. Kvinnor som faktiskt inte orkar jobba heltid under denna period. Kvinnor som sjukskriver sig och inte orkar annat än förbereda för ingrepp och misslyckanden.

Jobbet är en räddning för mig. Det gör att jag måste sysselsätta mig med annat än det som hela tiden rör sig i huvudet. Jag kan inte se att jag skulle gå hemma och vänta på misslyckanden. Det är bättre att hela tiden göra saker. Möta människor. Klara av att se dem i ögonen. Men vi får väl se nu. Det kommer nya inslag i början av detta år. Helt nya. De kan ta mig åt vilken väg som helst. Vi får se vad 2011 erbjuder.

Det snöar. Försiktigt och luftigt. Ser inte sjön längre. Men vet att den är där. Alltid närvarande. Som framtiden. Som 2011. Den finns där, men vi ser den inte. Kan bara förnimma oss dess närhet.