torsdag 10 mars 2011

En ny chans

Då var tredje sprutan klar. Fem små kapslar att hälla vätska i och sedan suga upp med sprutan. Menopur. Klart igen. Jag skulle ta ut mer medicin idag. Jag var där i fredags och skulle ta ut medicin, men då hade jag fått fel. En stackars anställd på apoteket gick iväg med en korg och kom tillbaka med medicin, som jag inte skulle ha.

Jag gissade i mitt inre vem det var som hade skrivit ut den, och just, det var hon. Hon som hade tänkt att lägga mig på operationsbordet för att hon var inkompetent. Hon kan inte heller skriva ut medicin. Vad kan hon?

Jag hade tur, för det låg ett tidigare recept till mig på Menopur. Den tog jag ut och insåg att jag skulle klara mig över helgen, bara jag inte fick mensen på kvällen. Den kom först i måndags, så det var lugnt.

Idag var jag tillbaka på apoteket och skulle ta ut resten, som fertilitet skrev tillbaka att det skulle vara på plats. Var det så? Nej. Vem var det som hade skrivit ut det nu? Ja, hon. Är det något hon kan genomföra utan att misslyckas? Vore det inte min framtid och min kropp det handlade om, så skulle jag tycka synd om henne. Men nu, nej.

Så jag ringde upprörd till fertilitet och fick prata med en sköterska. Hon ursäktade det hela. Sa att det strulade lite ibland när denna läkare skrev ut mediciner och lovade att hon skulle ordna fram ny medicin genom en annan läkare så fort som möjligt. Jag sa att jag inte ville bli "omhändertagen" av denna kvinna inom detta område heller. Sköterskan svarade att hon skulle lämna ärendet till en annan.

Senare ringde hon upp mig igen och lämnade meddelande. Hon hade lämnat ärendet tillbaka till denna inkompetenta läkare och hon skulle se vad som hade blivit fel. Ordna det till i morgon, så att jag kan hämta ut det i morgon. Igen. Åter igen. Besök på apotek. Ska det gå nu?

Det måste gå för annars har jag inte medicin över helgen. Ska det vara så? Nej. Är det så? Ja. Kan jag göra något mer åt det? Nej. Inget ett skit. Varför alla dessa inkompetenta personer i alla dessa avgörande yrkesroller. Varför kan de inte bara arbeta med något de klarar av?

Ja, vi får se. Kanske jag kan gå tillbaka till jobbet i morgon med en stor påse med medicin, men det återstår att se. I morgon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar