Igår var jag oerhört nervös. Jag vet inte varför det besöket kändes mer avgörande än de tidigare. Men jag orkar inte mer. Orkar inte ta sprutor. Det gör ont. Jag har blåmärken. Två veckor är mer än nog. Jag tänker på de med diabetes och annat, som tar varje dagen. Försöker tänka att det är tillfälligt. Bara för en tid. Men nej... Jag vill inte mer.
Igår var jag själv på fertilitet. Kändes konstigt, trots att jag mest varit ensam på plats. Skickade sms till maken som en galning under förmiddagen. Han försökte peppa med komiska utrop. Fick dessutom besök på jobbet av god vän, som gav mig goda kramen innan hon gick och viskade att hon skulle tänka på mig. Allt hjälper.
Väl på plats får jag veta att det är den inkompetenta läkaren som ska göra undersökningen. Jag får nästan panik. Det är ju larvigt. Men panik. Inte hon. Vem som helst, men inte hon. Hon kliver inte ens in i väntrummet när hon hämtar mig och trutsar iväg i korridoren. Jag följer efter med förtroendet nere i skorna.
Hon börjar med att be om ursäkt. Jag måste sätt otroligt förvånad ut. Jag gapade inte, men förvåningen kliade i hårbotten. För att hon inte fick till medicinen på apoteket. När ursäkten var klar och jag godtagit den, så log hon. Log. Förvåningen hävde sig ut från kroppen i hårgungor. Undersökningen gick bra och hon förklarade vad hon såg och pekade ut det på skärmen. Förvåningen kunde inte nog slå omkring sig.
Det är sex äggblåsor på gång. Fyra är klara och två är det inom kort. Så dags för uttag på torsdag. Det var skönt. Nu såg vi slutet på detta. Denna del av det hela. Två dagar kvar med sprutor. Sedan skulle vi komma igång. Vidare. Torsdag är inte den bästa dagen, men det fungerar vad det än är som erbjuds. Befruktat ägg tillbaka lördag, om det finns några sådana. Det är nästa steg. Först ska vi få plocka ut eventuella ägg. En sak i taget.
Vi drog upp planer för uttag på torsdag under kvällen igår. Det är saker som måste flyttas. Jobb som måste planeras in andra tider. Andra dagar. Hit och dit. Vad gör jag? Vad gör du? Klart och redo. Så har jag missade samtal på mobilen på förmiddagen idag. Dolt nummer. Inväntar ett nytt och när det kommer så raseras alla planer vi lagt upp. De måste flytta på dagen. Det får bli på fredag. Går det bra? Visst.
Fan.
Hela planeringen raserad och bara att ta nya tag. Så nu ska uttag bli på fredag förmiddag och tillbakaförande, förhoppningsvis, på måndag. Okej, upp med almanackan igen. Hur ser det ut? Vad måste vi göra nu då? Plocka tillbaka saker till torsdag igen? Känslan av att vara helt utelämnad är rätt uppenbar. Vi får bara följa efter de nya instruktionerna och hoppas att de nu håller.
Så, nu ska jag ta två sprutor. För femtonde gången...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar