Vaken mardröm

Vet knappt hur jag ska beskriva dagen. Den har varit så väldigt mycket och man måste uppleva det. Samtidigt vill jag det inte. Jag vill inte att du ska behöva göra detta. Genomgå det. Det är en vaken mardröm. En enorm bana som går upp bland molnen och man vill bara vända neråt igen, för farten kommer att bli så enormt hög på tillbakavägen.

Vi var på plats i tid och jag hamnade i väntrummet medan maken ordnade med det han skulle göra. Det tar fem minuter, så är han klar. Jag har förberett mig i arton dagar. Arton dagar. Helt sjukt. Nu ska toppen nås. Höjdpunkten. Eller antiklimax.

Vi skulle bli det första paret. Vi blev aningen förvånade och trodde att vi skulle hamna sist, men denna gång först ut. Jag fick lugnande, som förra gången, men denna gång satte den sig helt på balansen och jag kände mig oerhört lullig. Somnade direkt och väcktes när det var dags. Drogs ut i korridoren, fick besöka toaletten och sedan in i rummet.

Visste vem jag skulle möta där. Den inkompetenta. När jag ser henne får jag panik. Vill bara inte. Orkar inte. Känner smärtan fara genom kroppen. Vem som helst, men inte hon. Vem som. En på gatan. Men jag har faktiskt helt fel i min oro. Det går förvånande bra. Kanske för att jag inte kan fokusera tanken, eller smärtan. Hon är försiktig. Talar förståeligt. Gör bara det hon ska. Klart.

Ordet kom från rummet intill. Ägg. Vi drogs tillbaka till vårt rum, där vi fick husera på egen hand denna gång. Nu var det bara att vänta på resultatet. Vi visste att det var ägg. Men hur många? Var de bra? Efter nästan två timmar kom de och berättade. De hade fått ut fyra ägg och de såg bra ut. Vi log. Skönt.

Men nu kommer den allvarligaste delen av allt. Nu måste de lyckas med att föra in en sperma i varje och det ska ske en befruktning. Vi vill inte få något samtal i morgon. Inte heller på måndag morgon. Inget samtal betyder att det gått bra. Samtal att det inte blev någon befruktning. Nu är oron större än tidigare tillsammans. Ett samtal i morgon och vi står på noll igen.

Det går inte att föreställa sig. Går inte att förbereda sig för. Bara blunda nu och stå still utan att tänka. Inte fundera. Inte våga hoppas eller misströsta. Är det befruktade ägg på måndag så kommer de att föra tillbaka två. Även om båda är fina och klara. Det är då chans på tvillingar, men vad spelar det för roll? Vi vill vill detta oavsett hur många liv vi får skapa tillsammans.

Så, jag vill att det ska bli måndag förmiddag. Nu. Så att vi vet. Ringer det i morgon så lär livet raseras - igen. Men nu ska jag inte tänka. Bara sitta i fåtöljen och låtsas att jag inte finns till.