Det måste bero på sprutor. Jag har sådan verk i livmoder, så det är helt otroligt. Det går svärd genom den, så att jag blir dubbelvikt. Det är som riktigt ordentlig magknip, som drar ihop musklerna. Lite som mensvärk, men ändå inte. Dessutom sitter jag och försöker att kompensera värken och får då annan värk. Helt galet.
Till detta kommer feberkänning och sedan köld. Konstigt att känna sig febrig, samtidigt som man fryser. Huvudet är inte helt med, men det går inte att sätt finger på vad det beror på. Till detta kommer även illamående. Ett litet nästan osynligt illamående. Framför mig ser jag äggblåsor som gigantiska uppblåsta ballonger. De far omkring i livmodern och envisas med att slå omkring sig.
Det går att stå ut med. Om följden blir att jag får fler ägg, då står jag ut. Men om det inte leder till något sådant, då är detta verkligen värdelöst. Det som just nu är mest oroande är om jag dag för dag kommer att må värre och värre. Vi kommer antaligen plocka ut ägg på tisdag, möjligen måndag. Det är väldigt många dagar till dess. Bara biverkningar stannar nu, så är det okej. Men ska det förvärras in i helgen så kommer det att bli en kamp. Maken är dessutom bortrest, så det blir att gå omkring och vandra på egen hand.
Men om det går bra, då är det värt varje ilning genom kroppen. Varje dubbelvikning och varje febertopp. Jag hoppas på det och tar alla ord jag får från er läsare in i kroppen och lägger det som balsam över livmoderns kramper. Tack för allt stöd. Det värmer väldigt mycket att spegla sig i era historier och era förhoppningar. Vi är många. Även om vi är ensamma.
Åh fy, det låter så jobbigt! Känner med dig...
SvaraRadera