Finna samtalet

Påskafton. Varmt och underbart. Bara är ute i trädgården till solen lämnar oss och kylan blir en tråkig påminnelse om att dagen är slut. En dag till. Fem dagar ledigt. Tillsammans med maken. Fem dagar. Vi har pratat om dem sedan misslyckandet. Sträckt oss efter dem. Längtat. Väntat. Vaknat på morgonen och försökt att hålla ut. Snart.

Så var det plötsligt onsdag kväll och det var dags att starta upp ledigheten. Låg på makens arm och insåg att det var tid. Tid att andas lite. Men hur? Vilka delar av det inre skulle jag släppa fram? Vilken av dessa dagar skulle vi prata om det jobbiga? Hur vi ska gå vidare. Hur vi ska hitta kraften att orka.

Vi började med sköna dagar i trädgården. Myste på soldäck. Åt glass i vilstolar. Sov på loftet. Grävde igång nya utmaningar. Ska bli ett förlängt däck för mitt badkar och ett vattenblänk. Stora projekt. Ska göras nu. Inte ge utrymme för att tänka. Men hela tiden låg orden där bakom och skavde.

Hur ska vi orka ta oss genom ett misslyckande till?

Idag vid en god trerätters middag i något av påskens tema blev det tid till att prata om det. Sol i ansiktet. God mat på tallriken. Jag laddade. Tror inte att han var beredd på det, egentligen. Med nervositet tog jag upp ämnet och visste att jag nu skulle förstöra resten av dagen. Kanske resten av helgen. Men vi måste. Vi måste komma på hur vi vill göra vidare.

Vi pratade. Letade oss fram. Sökte orden. Varandras händer. Försökte se ini framtiden. Om det blir så, så gör vi så. Om det skulle bli så illa, så får vi göra så här. Vi pratade om allt från att ta ledigt i ett halvår och bara lämna allt, till att bygga ut och uppfylla alla andra önskemål.

Nu är vi igång iallafall. Vi har startat upp samtalet om den ovissa och antagligen helt nattsvarta framtiden. Vi valde att inte ta med den ner i bubbelbadet. Där försvann vi in i våra fiktiva världar genom böcker med hudkontakt. En skön flykt in i andra människors problem och konflikter.

Men när plötsligt en av huvudpersonerna blir gravid och den andra söker upp fertilitet, så inser jag att det var för lite fiktiv verklighet. Men det klart, för många läsare är det helt på sin plats. Den fiktiva känslan är oskadad när kvinnan kliver in på fertilitet. För mig är romanen över. Dags att leta upp en annan.

Men först i morgon. Nu ska vi få en natts sömn och sedan öppna ögonen för en påskdag.

Glad Påsk!