En helg

En helg för mig själv. En av många. Tänk alla som längtar efter att få ha en egen helg, i sitt eget hus. Göra som man vill. Bara vara upp till en själv. Jag har det rätt ofta. Jag längtar efter det motsatta. Umgås. Ha tid tillsammans. Jo, jag har en helg för mig själv. Dagen har varit så oerhört lång. Segar sig fram. Jo, det borde vara bra. Lång och härlig helg. Men nej.

Jag blir frustrerad. Har egentligen tusen saker att göra, men får inget gjort. Planterar lite solrosor från växthuset ut i rabatten. Vill knappt se på den i morgon. Kanske är hela vind och ful. Men jag gjorde något. Det får bli den rabatten i sommar. Jag sitter i värmen och solen på gräset i juli och ser på solrosorna som har slagit ut. Tänker på hur de sattes. Undra om jag mår bättre då, än nu?

Vi har gjort en insemination igen. I måndags. Det gick bra och rätt fort. Men det kändes bortkastat. Inte kommer det att leda till något. Vi har redan testat sex gånger. Ingen har gått. Det kommer inte att bli något denna gång heller. Jag vet inte vad jag tror längre. Vad jag hoppas på. Vad jag vill. Dessutom vet vi inte vad uteblivna äggblåsor betyder. Kommer det inte att bli fler nu?

Jag åker förbi ett dagis till och från stan. Ett nybyggt. Fint. Antagligen med genomtänkt och organiserad pedagogik. Jag åker precis bredvid det. Varje morgon är det föräldrar som lämnar och hämtar barn. Stressade. Lugna. Cyklande. I bil. Alla. Jag åker förbi. Varje dag. Rakt förbi. Försöker att blunda. Stirra långt fram. Men det går ju inte. Man kan inte blunda för det som stirrar en i ögonen.

Jag vill vara som dem. Jag vill också lämna barn och hämta barn. Vilken lyx. Varje dag få göra dessa saker. Få komma till jobbet och ha lämnat av en del av mig själv i en annan del av staden. Få komma och hämta upp den där delen av mig själv igen. Njuta mig genom helger och tillåta mig att vara riktigt utsliten och klaga över hur jobbigt det verkligen är att få ihop allt.

För jag vet att det är det. Men jag vill ha det jobbiga och slitiga. Jag vill ta mig genom det och se hur vi tar oss ut på andra sidan. På andra sidan med ett barn mellan oss. Jag vill inte kämpa mig genom detta och sedan stå på andra sidan utan ett barn mellan oss. Det kommer att bli lika jobbigt, vilket det än blir. Frågan är vilket av det som är för oss?

Jag tror att jag vet. Det är därför jag inte kan gå ensam en hel helg. Jag orkar inte gå och bära vetskapen om hur livet har blivit. Bara så. Jag orkar inte.