Pang

Har haft en jobbig dag. Fredag den trettonde blev en dag i trevandets tecken. Redan på morgonen insåg jag att världen var kantig och skev. Försökte samla tanken, men fick inte ihop alla delar. Bitar av himmel och hav låg kvar under sängen när jag tog mig ner till duschen. Maken höll mig under uppsikt. Insåg att det inte var en dag att skynda på processen.

Ändå var jag klar långt innan han var. Insåg långt senare att det berodde på att jag glömde äta frukost. Satt på stolen i hallen och väntade på honom. Tog mig sedan en sväng ut till trädgården och vattnade lite. Växthuset måste få sitt. Allt måste få sitt. En sak i taget. En och en.

Tog mig till jobbet och undrade över dess hållbarhet. Väggarna börjar lida av arbetsmoralens frånvaro. Vem vill något i detta hus, nu för tiden? Dum fråga, egentligen. Vi vill något allihop. Men inte samma sak. Det är uppenbart. Samlade kraft och underhöll ett mycket trevligt gäng med elever. Samlade ny kraft till möten.

Ville egentligen bara gråta, men det går ju inte. Bara att bita ihop. Ta saken vid håret och slänga det på rygg. Pang. Så igen. Pang. Det ska jag göra nu. Sluta gråta och slänga skiten av ryggen. Pang. Nu är det bra. Jag ska orka med en helg och njuta av dagarna.

Hänger ni på?