Hyllan

Nu ligger allt ovanför på hyllan och väntar på att rasa ner. Det är staplat på ett ogenomtänkt sätt. Bara uppslängt för att komma undan så snabbt som möjligt. Där har det legat sedan i maj. Balanserat. Färgkaos. Huller.

Vi har gått förbi det in och ut genom ytterdörren. Burit ut korv att grilla, burit in dahlior, burit ut badvatten, burit in äpplen. Hela tiden duckat för hyllan. Vill inte se den. Vill inte veta av den. Bara gå förbi.

Så kommer dagen då vi måste plocka ner allt igen. Jag måste till apoteket och hämta ut medicin. Ny omgång med sprutor. Större doser. Nya mediciner. Nu ska nästa sista försöket börja. Näst sista kapitlet på en lång historia som slutar i moll. Tänk vad vi trodde. Jag kan bli så gråtfärdig över vad vi trodde. Då i februari 2010. Då trodde vi så mycket. Nu är inget kvar.

Två försök. Två ynka försök. Två fingrar. När ett finger är förbi, så är det bara ett kvar. Då är det nära slutet. Över. Slut. Över. Slut. Över. Hur i helvete ska vi förbereda oss för det? Hur gör man? Helvete.

Jag satt på apoteket och insåg inte att hyllan följt med. Framme vid min tur, med körkortet i handen, satte jag mig och räckte över det. "Jag ska hämta ut medicin".

Pang.

Hyllan brakade ihop över mig och alla saker landade över mig. Det var för en stund så att jag trodde att kvinnan inte såg mig längre. Jag låg under en hög med sorger, minnen, misslyckanden, smärta och trasiga repliker. Jag fick mina mediciner och visste inte hur jag skulle kunna resa mig. Jag tog sats och stod på krasiga ben. Lyfte upp alla saker som låg omkring mig. Log mot kvinnan och gick. Gick rakt ut. Rakt till bilen. Maken satt och väntade på mig. Rak i ryggen.

Jag satte mig och höll händerna på ratten. Sa som det var. "Hyllan har rasat över oss nu." Han ser på mig. Ler inte. Sorgen hänger i hans glasögon. "Ja, den ramlade över mig här med." Jag sätter på bilen och backar ut. Vägen hem är tom. Tyst. Ensam i vår bubbla. Jag vet inte vad som for i hans huvud. Jag vet inte vad som har betydelse i mitt. Jag vet bara att maken ställde sig och bakade när vi kom hem. Jag satte mig och såg på. Tysta. Runt oss ligger hyllan och allt som låg på den. Det kladdar sig upp på våra ben.